Fosterhinnor, fostervatten & navelsträngen

Fostret i magen omges av två stycken fosterhinnor som ligger an vid varandra – ungefär som den tunna hinnan under skalet omkring ett hönsägg. Så länge fosterhinnorna är hela skyddar de fostret genom att förhindra att bakterier tar sig in i livmodern och fostervattnet från att rinna ut.

De två hinnorna kallas för korion (åderhinnan) och amnion (vattenhinnan). Korion är den hinna som ligger ytterst och amnion den som ligger närmast fostret och ligger an mot fostervattnet.

Fosterhinnorna hjälper till att skydda fostret och navelsträngen genom att hålla trycket från fostervattnet jämt fördelat inne i livmodern, vid exempelvis sammandragningar. Genom att fostret kan röra sig i fostervattnet bidrar det till utvecklingen av fostrets muskler, skelett och lungor.

I början av graviditeten är fostervattnet helt klart, men blir allt eftersom mer grumligt beroende på hårstrån, talg och hudpartiklar som fostret gjort sig av med. Under hela graviditeten bildas hela tiden nytt fostervatten. Fostret sväljer fostervatten som sedan tas upp i mag- och tarmkanalen. Avflödet sker sedan via navelsträngen och moderkakan ut i den gravidas blodcirkulation, men fostret kissar även ut rester i fostervattnet. Vid omkring 38-39 veckor når fostervattenvolymen sin högsta nivå på omkring 1000 ml, för att sedan helt normalt sjunka. Det går att mäta fostervattenvolymen via ultraljud.

Navelsträngen

I navelsträngen finns två artärer och en ven som hjälper till att förse fostret med syrerikt blod och avlägsna koldioxid och restprodukter. Kärlen omges av en geléliknande struktur som är uppbyggd av bindväv. Navelsträngen omges av vattenhinnan och fäster i moderkakan. Navelsträngen fäster normalt centralt i moderkakan.