Det är stor skillnad mellan olika barn och hur mycket de sover. Under de tre första månaderna sover barn vanligtvis runt 15-18 timmar per dygn. Vid 3-12 månaders ålder sover barn upp till 17 timmar per dygn, vanligtvis 9-12 timmar på natten och 2-5 på dagen. Barn i åldrarna 1-2 år sover vanligtvis 12-14 timmar per dygn, varav 1-2 timmar på dagen.

Varför vaknar barn på natten?

Det ingår i barnets sömnmönster att vakna till under natten. En sömncykel består av 4 faser: dåsighet, lätt sömn, djupsömn och drömsömn. När sömnen är som ytligast vaknar de ofta till. Även vi vuxna vaknar ofta upp nattetid även om vi oftast inte minns det. Andra vanliga anledningar till att barn vaknar på natten är för att de är hungriga, vill ha närhet, värme eller en torr blöja. När barn är sjuka eller har ont i magen vaknar de vanligtvis oftare. Under natten bearbetar barnet intryck det fått under dagen och i perioder då barnet fått många nya intryck kan sömnen bli mer orolig. Så kan det exempelvis vara när barnet gjort motoriska framsteg som att börja krypa eller när barnet genomgår en större förändring så som att börja förskolan. Barnet behöver mer stöd och närhet under natten i dessa känsliga perioder.

Finns det något jag kan göra för att hjälpa mitt barn att få optimal sömn nattetid?

Barn är olika och deras behov kring sömn och sömnvanor under de första två åren varierar beroende på ålder, utvecklingsfas, temperament och vad de är med om under dagarna. Också förälderns eller föräldrarnas personligheter spelar roll för att hitta sömnvanor som passar för er. Den bästa sömnrutinen under en period kan behöva ändras när barnet blivit äldre och behoven ändrats. Försök prova er fram och vara lyhörd för barnets signaler. För att optimera barnets sömn kan man generellt sträva efter att göra läggningen och tiden under natten så trygg och förutsägbar som möjligt för barnet. Späda och små barn, generellt under hela förskoletiden, har ett stort behov av trygghet och närhet under natten.

Under de första månaderna är det bra att försöka ha en flexibel inställning till barnets sömn då barnet ännu inte har etablerat någon dygnsrytm. Sömnen styrs nu mestadels av hunger och mättnad och kan variera mycket från dygn till dygn. Sträva efter att lära känna barnet och att följa barnets signaler, såsom att ge mat när det verkar hungrigt och hjälp att somna när det verkar trött. Låt det vara mörkt och lugnt när barnet äter på natten, för att visa att det är natt. Barnet behöver mycket närhet.

Vid 3-4 månader upplever många att en del rutiner så smått börja falla på plats och barnet börjar etablera en dygnsrytm. Det kan nu vara dags att inför en kvällsrutin inför läggning och under läggningen. Hitta en återkommande rutin då ni gör något lugnt tillsammans som barnet uppskattar. Kvällsrutinen kan se ut på olika sätt men generellt är det bra att sträva efter fasta återkommande tider för när den startar, att den är lugn med få intryck och att den ger närhet till föräldern. Sträva efter en dämpad belysning och mindre intryck. Kvällsrutinen har flera funktioner som stödjer sömnen. Närheten till föräldern och att den återkommer på samma sätt varje kväll ger trygghet och förutsägbarhet vilket underlättar insomningen. De minskade intrycken och lugnare aktiviteterna hjälper barnet att varva ner och slappna av. Den stödjer också barnets naturliga dygnsrytm genom att signalera att det är kväll och dags att sova.

Hjälpa barnet att somna:

Att somna innebär att våga släppa taget och inte längre vara vaken och i kontakt med föräldern eller den som nattar. Du kan hjälpa barnet att somna genom att finnas där och successivt trappa ner på närheten och kontakten tills barnet somnat.

För att hjälpa barnet somna om är det bra att sträva efter att ge så mycket kontakt och närhet som barnet just då verkar behöva men inte mer stimulans än nödvändigt. Vaknar barnet upp, lyssna och försök höra efter vad barnet behöver. Vaknar barnet till och verkar lugnt behövs kanske ingen kontakt alls för att det ska somna om. En annan gång kanske barnet behöver några lugnande ord, en annan gång kroppskontakt så som en lugnande hand mot ryggen. Om barnet vaknar och är ledsen kan det behöva komma upp i famnen för att lugnas. Att ge så mycket kontakt och stöd som barnet behöver i stunden för att somna om ger barnet erfarenheter av att stöd finns när det behövs under natten. Det ger barnet en trygghet som är bra för sömnen och barnet kommer vid allt fler tillfällen att klara av att kunna somna om själv. Försök lyssna på barnets ljud och signaler och låta dem styra hur mycket kontakt som behövs.

Vill du läsa om hur du får ditt barn att sova i egen säng? Klicka här! 

En nyfödd bebis förstår inte orden du säger, men hen förstår tonfallet, tyder dina rörelser och söker kunskap i ditt ansikte. Bebisar kan en hel del, och vill gärna veta mer!

En nyfödd bebis kan använda alla sina sinnen från start. Känseln är fullt utvecklad, så att vara nära sitt barn via huden, ge smekningar och närhet, skapar en enorm trygghet för barnet. Tillsammans med de andra sinnenan så stärks banden mellan er.

Här är spädbarnets kommunikation

Hörseln är tidigt väl utvecklad

Hörseln är tidigt väl utvecklad, helt redan vid 1 månads ålder. Barnet känner till och med igen föräldrarnas röster och ljud från fosterstadiet! Därför är det väldigt bra att prata och sjunga för barnet redan från födseln, då det stärker samhörigheten för barnet. Att prata bebisspråk är inte för intet, forskning har nämligen visat att barn föredrar att lyssna på ljusa stämmor, så höj gärna tonläget när du pratar med ditt barn.

Var nära ditt barn med alla sinnen

Möt barnets blick, lyssna till hur barnet låter och hur hen rör sig, så kommer du mer och mer att lära känna ditt barn. Språkljud och melodier lagras tidigt, långt innan barnet börjar prata själv! Och förmågan att lära sig språk finns medfött, dock beror det på omgivningen hur språket växer och utvecklas.

Att berätta vad som ska hända ger en känsla av trygghet, så förbered gärna barnet inför händelser som att byta blöja, bada, sova eller gå ut i vagnen.

Lukt och smaksinnet

Lukt och smaksinnet är också väl utvecklat från födseln, barnet känner igen både föräldrars dofter och smaken av bröstmjölk tidigt. Detta bidrar till trygghet och en känsla av samhörighet.

Synen är det minst utvecklade sinnet

Synen är det minst utvecklade sinnet, det nyfödda barnet ser suddigt till en början men bäst på ett avstånd av 20-30 cm. Efter ungefär en månad kan barnet följa dig med blicken och få ögonkontakt. Genom att le och prata med ditt barn så kommer hen snart att spegla dina ansiktsuttryck och svara med ett leende. Barn föredrar och har lättast att se glada och ljusa färger, gärna med tydliga kontraster. Vid 2 månaders ålder kan barnet se alla färger.

Barnets språk tillsammans med den sociala förmågan

Barnets språk tillsammans med den sociala förmågan börjar utvecklas från ungefär 2 månaders ålder, då börjar barnet ljuda och härma. Ansikten är det som fascinerar mest och ögonkontakten är central i barnets värld. Ta till vara på stunder då barnet visar intresse genom ögonkontakt och passa på att namnge rörelser, ansiktsuttryck, kroppsdelar, joller och ljud så att barnet känner sig bekräftat. Genom att upprepa samma fraser och ramsor vid dessa tillfällen så kommer barnet snart att känna igen dessa som rutiner och så småning om ”svara” på dem genom ljud eller rörelser. Sätt gärna egna ord på favoritsånger – det är rösten och språkmelodin som barnet lyssnar till. Var tydlig så att barnet förstår genom att lägga till kroppspråk som förstärkning, tillsammans med mimik och betoningar. Då lär sig barnet att känna igen!

Runt 6 månaders ålder kan barnet börja skilja på olika ljud och röstlägen, och kan reagera på de ord som de känner igen. Jollret börjar nu bli mer nyanserat och barnet testar olika ljud, röstlägen och konsonanter. Fortsätt berätta om vad ni gör tillsammans så kommer barnet börja relatera till och känna igen omgivningen på ett tryggt sätt. Barnet kommer även vilja visa uttryck för vad hen vill och tycker om. Visa och läs pekböcker och fortsätt med rörelse, ramsor och sånger så kommer barnet visa mer och mer intresse och utveckla sin förmåga att kommunicera.

Vill du läsa fler artiklar om spädbarn? Klicka här!

Forskning visar att kvinnor/mammor i större utsträckning tenderar att utföra sysslor i hemmet och omkring familjen, jämfört med män/pappor. Vi vet att hälsan främjas för både mamma, pappa som såväl barn, om föräldraskapet är jämställt.

Ett jämställt föräldraskap handlar bland annat om att bidra likvärdigt i omvårdnaden kring barnet och hemmet, men även möjligheten till att kunna arbeta heltid och få möjlighet till egentid och mental återhämtning. Jämställdhetsarbetet är viktigt redan under graviditeten och skapar förutsättningar för exempelvis en positiv förlossningsupplevelse och den första tiden med barnet. Både lång- och kortsiktiga hälsoeffekter ses hos alla familjemedlemmar som lever i ett jämställt föräldraskap.

Samtala gärna med varandra hur ni inom parrelationen kan fördela sysslor för att främja ett jämställt föräldraskap. Det här kan ni göra redan under graviditeten. Det handlar om sysslor såsom inkomstbringande arbete, hushållsarbete, omsorg kring barnet, fritidsaktiviteter och egentid.

För att tydliggöra era insatser kan ni göra en lista på sysslor så ni kan identifiera vad var och en av er engagerar er i. Genom att lista era sysslor identifierar och bekräftar ni respektive persons engagemang och tidsåtgång. Sysslornas omfattning kan komma att variera utifrån hur er livssituation ser ut just nu. Det är kanske inte så att allt måste ske 50/50 utan kan komma att variera beroende på om någon av er exempelvis är föräldraledig.

Det viktiga är inte vem som gör vad, eller i vilken utsträckning, utan att ni båda känner att det är en jämställd energiåtgång åt gemensamma sysslor, åtminstone i det långa loppet. Tänk på att vara föräldraledig innebär ett heltidsjobb i sig, där man ofta konstant behöver övervaka barnet/barnen. Det kan för den som inte är föräldraledig vara svårt att föreställa sig den mentala stress som det i längden kan skapa. Den som är föräldraledig spenderar i hög utsträckning sina dagar i och omkring hemmet. Denna brist på kontraster i miljön och variation i roller som ett arbete annars skulle ha bidragit till kan för vissa kännas enformigt. Det kan även innebära begränsade möjligheter att träffa andra vuxna. I slutändan handlar det inte om att dela upp allt exakt lika varje dag, utan det viktiga är att ni känner att bägaren inte rinner över hos den andra. Det kan därför vara bra att då och då stämma av hur det känns för respektive part i ”hemmaföretagandet”. Vi tror att ett välfungerande team är bättre än summan av dess delar.

Listan på sysslor för ett jämställt föräldrarskap kan exempelvis innefatta

• Betalt arbete (arbeta heltid/deltid/VAB etc)
• Omsorg gällande barn (Föräldraledighet/lek/socialt samspel med andra barnfamiljer/ge mat/sova med barnet/organisera klädköp, behov, namnmärka etc/hygien kring barnet/trösta/läsa/egentid med barnet/barnen/utan den andra föräldern/läxhjälp/föräldramöten)
• Familjeliv (sköta kontakt med släkt och vänner/ta initiativ till familjeaktiviteter och planera dessa/köpa presenter/ordna kalas/planera semester/planera dater/ etc)
• Fritid/egentid (egentid hemma och ute/sovmorgon/ostörd sömn etc)
• Hushållsarbete (Städa/vattna blommor/organisera och bokföra/byta lakan/göra research till inköp och behov/trädgårdsarbete/byta glödlampor/gå ut med soporna/sköta ekonomi/handla mat och se vad som är slut eller behövs/planera måltider/diska/plocka undan etc)
• Eventuella övriga punkter

Har du koll på föräldrapenning? Klicka här för att läsa mer!

Den första tiden som nybliven förälder är ofta väldigt omvälvande. Plötsligt har det tillkommit en ny liten varelse i familjen och många saker man tagit förgivna förändras.

Att känna oro som förälder

Det sker stora förändringar på en psykologisk nivå vilket kan lämna förväntningar av att bli förälder ouppfyllda under den första tiden efter förlossningen. Förutom att lära känna lilla bebisen, väcker det nya föräldraskapet blandade känslor – både positiva och negativa , vilket är normalt. Det är vanligt att förälskelsen för bebisen, som man kanske har förväntat sig skall infinna sig direkt efter förlossningen, först kommer efter ett litet tag när man börjat lära känna och knyta an till sin lilla bebis.

Samtidigt som man känner lycka, eufori och stark förälskelse i barnet kan man oroa sig för sjukdomar, olyckor eller att man själv ska råka orsaka barnet skada. Som nybliven förälder kan man känna skuld över negativa automatiska tankar såsom ”jag är inte tillräckligt bra förälder”, ”tänk om barnet traumatiseras om jag inte omedelbart kan ta upp det när det skriker”, ”tänk om jag råkar tappa barnet”. Det är vanligt att hamna i känslostormar av alla dess slag som nybliven förälder. Oro är jobbigt att känna men oro är trots allt en livsviktig instinkt som gör en till en bättre förälder.

I en lagom dos är oro bra för barnet, den gör en medveten om potentiella faror exempelvis om barnet har för lite kläder på sig eller verkar ha en sjukdom. Ofta lägger sig den största oron efter att barnet är ca tre månader, då brukar en trygghet infinna sig. Om oron fortsätter, tar över och börjar hindra en i vardagen genom att exempelvis undvika aktiviteter som det inte finns någon anledning att undvika bör man ta upp det med BVC som kan råda eller hjälpa vidare. Är man två föräldrar i partnerskap är det viktigt och hjälpsamt att bekräfta och stötta varandra snarare än att låta oron smittas mellan varandra.

Att…
• Känna oro kring sitt föräldraskap (gör jag rätt, är jag tillräckligt omhändertagande etc.)
• Känna oro kring barnets utveckling (varför gör barnet så, är detta normalt etc.)
• Uppleva känslosvängningar; lycka, irritation, rädsla, upprymdhet, trötthet, sorg, glädje

… är helt normalt så längre oron eller känslosvängningarna inte tar över vardagen eller leder till undvikanden av aktiviteter som egentligen inte behöver undvikas såsom ta en promenad med barnet, ta med barnet när man handla mat eller ta en fika med en kompis.