Verifierat av: Barnmorska Maria Midstam 

När någon frågar vilken vecka du befinner dig i kan svaret vara två olika, för det beror på hur man räknar. Är du i vecka 18 när du är i vecka 17+2, eller när du är i vecka 18+2? I den här artikeln reder vi ut alla frågetecken kring hur man ska beräkna BF och varför man räknar gravidveckor.

Man pratar sällan om vilken gravidmånad man befinner sig i under en graviditet, istället pratar man om veckor. Hur du som blivande förälder räknar vilken vecka du är i skiljer sig ofta från hur vårdpersonal räknar.

Vilken vecka är jag i? Räknar man inte gravidmånad?

Barnmorskor och andra inom vården räknar alltid den fullgångna veckan som man har klarat av. Det vill säga om du är i vecka 26+2, säger vårdpersonal att du är i vecka 26. Blivande föräldrar räknar ofta den veckan man är “inne” i, det vill säga om du är i vecka 26+2 så säger man att man är inne i vecka 27.

Graviditeten anses som fullgången när det har gått 37 fullgångna veckor, alltså vecka 37+0 (när du ”går in i” v. 38). Om ett barn föds före vecka 37+0 räknas barnet som prematurt. Om graviditeten går till vecka 42+0 räknas barnet som överburet.

De flesta plattformar för graviditeter, Baby Journey inkluderat, räknar utifrån den vecka du är inne i för tillfället. Om du är i vecka 24+2, är du alltså i vecka 25 hos oss!

Hur ska man egentligen beräkna BF (beräknat förlossningsdatum)?

Det första steget till att räkna ut hur långt gången graviditeten är, går ut på att lista ut den senaste menstruationens första dag. Sedan räknar man en månad på 28 dagar (fyra veckor), som också är genomsnittslängden på en menstruationscykel. Då får du fram hur långt gången graviditeten är.

Det här innebär att den senaste mensens första dag även blir graviditets första dag, fast man egentligen inte hunnit bli gravid än eftersom befruktning sker vid ägglossning, omkring vecka 2+0.

Utifrån vilken vecka du är i så får du även ett preliminärt beräknat förlossningsdatum. Detta kallas för BF, men det korrekta datumet för beräknad förlossning får du ofta senare i graviditeten när du gör ultraljud. Detta sker antingen kring vecka 13 då man vanligtvis även gör KUB, och/eller kring vecka 19 då man vanligen utför RUL (rutinultraljud). Då mäter barnmorskan fostrets tillväxt för att sedan räkna ut hur många veckor du har varit gravid. Detta kan alltså göra att ditt BF flyttas fram eller bak ett par dagar. Men det kan även vara samma beräknade datum du fick från början.

Om du har en extra kort eller lång menstruationscykel kan det här datumet flyttas fram eller tillbaka väldigt många dagar.

Baby Journey kan beräkna ditt BF automatiskt utifrån din senaste menstruations första dag, så när du har plussat på en sticka kan vi vara först ut med att ge dig ett i ungefärligt datum att utgå ifrån och som ger dig svaret på när din bebis äntligen kommer.

I Baby Journeys Gravidkalkylator kan du enkelt beräkna ditt BF!

Vad är graviditetsmånad vs kalendermånad i en graviditet? 

Ibland kan barnmorskor prata om kalendermånad och graviditetsmånad (som om det inte var tillräckligt krångligt ändå!). En kalendermånad räknas som 30 dagar och beräknas från det datum då du faktiskt blev gravid, alltså dagen då du hade ägglossning. Enligt beräkningssättet är du då i vecka 2+0.

En graviditetsmånad, även kallad lunarmånad, räknas från den senaste menstruationens första dag och varar i 28 dagar. Det här är alltså den tiden då det ännu inte syns på ett graviditetstest att du är gravid. Detta får du vanligtvis får reda på runt vecka 5+0. 

Det här innebär att graviditeten (40 veckor) egentligen varar i 10 månader från menstruationens första dag. Den längd på 9 månader som man brukar prata om baserar sig alltså från ungefär vecka 4-5 när man kan se eller få reda på att man är gravid, och fram till BF.

Här kan du läsa om blödning under graviditet.

Missfall är när en graviditet avbryts av sig själv och de flesta sker tidigt i graviditeten. Missfall är vanligt och beräknas ske i ungefär en av fem graviditeter. Du är med andra ord långt ifrån ensam om du går igenom detta.

Missfall sker oftast innan graviditetsvecka 12 och anledningen till att det sker är oftast okänt. Det kan bero på att något gått fel i den tidiga delningen av embryot, kromosomavvikelser eller infektioner eller sjukdomar hos den gravida. Det kan även bero på spermiens kvalitet. Bara för att du får ett missfall betyder det inte att du inte kan bli gravid igen.

För att minska risken så kan du undvika alkohol, rökning och andra droger. Du bör även äta extra tillskott av folsyra enligt livsmedelsverkets rekommendationer. Vissa läkemedel ska du inte ta om du planerar att bli gravid, för att veta vilka kan du rådgöra med förskrivande läkare eller legitimerad apotekspersonal.

Vilka symptom kan man få?

Symtom på missfall kan vara lågt sittande buksmärta, såsom kraftig menssmärta, och vaginal blödning. Dessa symtom betyder dock inte att det måste röra sig om just detta. Oftast tar kroppen hand om ett missfall själv. Ibland händer det dock att kroppen inte gör det, då kallas detta för missed abortion. Detta kan upptäckas vid ett ultraljud och om det sker efter vecka 12 kallas det för sent missfall. Om kroppen inte tar hand om missfallet själv kan du komma att behöva skrapas, vilket innebär en lätt operation, alternativt få medicin som fullbordar missfallet.

Vad händer efter ett missfall?

Efter ett missfall ska blödningen minska allt eftersom tiden går. Så länge som blödning kvarstår ska du undvika penetrerande samlag utan kondom, mensskydd i slidan och bad.

När du ska söka vård akut vid buksmärta och/eller blödning kan du läsa mer om på 1177.

Om du behöver vård, stöd eller vägledning så kan du vända dig till en barnmorskemottagning, gynekologmottagning eller gynekologisk akutmottagning.

Här kan du läsa om blödning under graviditeten.

GBS är vanligt att få som gravid. GBS står för Grupp B-streptokocker och är en bakterie som många har i tarmen. Den kan sprida sig till underlivet och orsaka en urinvägsinfektion. I den här artikeln kan du läsa mer om GBS.

GBS står för grupp B-streptokocker och är en grupp bakterier som är vanligt förekommande i människans tarm/underliv. Bakterien kan därför överföras vid till exempel samlag. Ungefär 30% av alla gravida bär på GBS, åtminstone periodvis, under graviditeten. Ibland kan bakterierna ge upphov till en urinvägsinfektion, varför mödrahälsovården odlar generöst vid symtom (såsom ex sammandragningar, trängningar, sveda vid vattenkastning).

GBS-infektion hos den gravida behöver inte betyda att barnet blir smittat under graviditet eller förlossning. Överföring till barnet kan ske och då oftast i samband med förlossningen, där det nyfödda barnet kan dra ner bakterierna i lungorna. Om barnet skulle insjukna i en GBS-relaterad infektion så sker det oftast under den första levnadsveckan. Om barnet insjuknar senare så är smittvägen mer oklar. Barn som föds för tidigt har ett mindre utvecklat immunförsvar och är därför mindre skyddade vid en eventuell infektion. Vid för tidig vattenavgång finns också en ökad risk för överföring av GBS från dig som gravid till barnet.

Kan GBS överföras till barnet när man är gravid?

Ungefär 70% av alla barn som föds där den födande har GBS blir koloniserade med GBS. Antibiotika kan ges för att förebygga infektion hos barnet och ges då till den födande som har riskfaktorer under förlossningen. Får den födande antibiotika under förlossningen minskar nämligen risken för infektion hos barnet avsevärt.

Det är ovanligt att nyfödda barn får en allvarlig GBS-infektion (ca 1-2/1000) och på BB görs alltid särskilda kontroller på den nyfödda bebisen om mamman haft GBS under graviditeten.

Källa: 1177.se

Här kan du läsa om hur du smidigt tecknar en gravidförsäkring.

IVF (in vitro-fertilisering) kallas också för provrörsbefruktning och innebär att befruktning sker utanför kroppen i ett laboratorium. Kvinnan får du medicin som hjälper kroppen att bli redo att befruktas.

Några dagar efter att befruktningen har skett och embryot börjat dela på sig, återförs embryot till livmodern. Förhoppningsvis kommer det där sedan att fästa och fortsätta att dela på sig och till slut utvecklas till ett foster och sedan ett fött barn. Omkring fyra procent av alla barn som föds har kommit till livet med hjälp av IVF.

Vad är IVF?

IVF är en förkortning av vitro-fertilisering och kallas också för provrörsbefruktning. Det innebär att ägg plockas ut och befruktas utanför kroppen i ett labratorium. Efter ett par dagar placeras embryot i livmodern och förhoppningsvis fastnar det och utvecklas till ett barn.

Vem kan göra IVF?

Om du/ni inte kan bli gravida på naturlig väg påbörjas en utredning för att fastställa orsaken till den ofrivilliga barnlösheten. Om det inte finns några kända bakomliggande orsaker så brukar man söka hjälp efter att ha försökt bli gravida på naturlig väg i ett år.

Utredningen kan exempelvis visa att en skada finns på äggledaren eller att graviditeten försvåras av endometrios. Ibland kan det röra sig om underliggande sjukdomar hos någon av er som upptäcks och som ibland kan medicineras och fertiliteten förbättras. I vissa fall kan det röra sig om nedsatt funktion av spermier eller ägg, eller att ni som samkönat par eller självstående inte har tillgång till spermier. Det går att donerade ägg eller spermier. Ibland går det inte heller att fastställa orsaken till ofrivillig barnlöshet.

IVF går under högkostnadsskyddet om du går via det regionala kösystemet. Hur lång kön är beror på vilken region du tillhör. Du har rätt att söka vård i en annan region, och hamnar då i dess kö. Hur många försök du får via högkostnadsskyddet varierar mellan regionerna. Väljer du istället att gå direkt till en privatklinik betalar du enligt deras avgifter. För att få IVF finansierat via regionerna krävs det att du som kvinna är under 40 år och som man max 55 år. Är det så att du som kvinna har nedfrysta ägg kan du använda dig av dessa innan din 45-årsdag. Om ni som par redan har gemensamma barn (biologiska eller adopterade), eller om du som självständig kvinna redan har barnen, erbjuds inte IVF via högkostnadsskyddet, utan ni kommer då att få betala provat.

Har IVF en åldersgräns?

Vid en offentligt finansierad och assisterad behandling ska kvinnan och partners ålder vara minst 25 år. Kvinnan måste dock vara under 40 år vid samtliga behandlingstillfällen, och mannen under 56 år.

Kan man göra IVF som ensamstående?

Ensamstående kvinnor kan få assisterad befruktning i Sverige sedan 2016. Det finns en del kriterier att fylla för att få genomgå en IVF behandling via offentligt finansierad behandling. Kvinnan får exempelvis inte vara förälder till ett annat barn, måste vara självförsörjande och ha ett svenskt medborgarskap. Läs mer om detta HÄR.

IVF – hur går det till?

Det finns olika sätt att göra IVF på och de sker efter en individuell läkarbedömning. Du kan behöva medicineras för att hamna i ett klimakterieliknande tillstånd för att sedan få mediciner som stimulerar äggblåsorna. Du kan också få medicin under din naturliga cykel som stimulerar äggblåsorna samtidigt som du får läkemedel som förhindrar att ägglossningens sker. På båda sätten vill man försöka stimulera att så många äggblåsor som möjligt bildas. När tillräckligt många äggblåsor är bildade medicineras du igen för att äggen ska mogna och några dagar senare sugs ägget ut. Ägget kan sedan befruktas genom att låta spermierna simma själv in i ägget. Om spermierna är få eller har bristande kvalitet och inte förmår ta sig in i ägget på egen hand, kan man på laboratoriet hjälpa spermierna in. Ibland finns det ingen sperma i sädesvätskan och då kan läkaren undersöka om det finns sperma i testikeln eller bitestikeln och det går då att ta ut dem direkt därifrån.

När äggen har mött sperman i laboratorieskålen låter man dem utvecklas till embryon under några dagar. Laboratoriepersonalen tittar på skålarna och ser hur celldelningen sker och om den ser normal ut. Efter omkring 5-6 dagar återförs de embryon som utvecklats normalt. I Sverige återförs endast ett embryo på grund av de risker en eventuell flerbörd skulle innebära. Endast i undantag sker återföring av två embryon. Blir det några över, kan de komma att frysas ner inför eventuellt fler försök. Återinföranden av embryot sker genom en kort procedur där embryot förs in i livmodern genom en tunn plastslang. Läkaren tittar samtidigt med ultraljud för att se att det hamnar på rätt plats.

Två veckor efter återinförandet kan du ta ett graviditetstest. Om testet visar positivt brukar du få komma tillbaka till IVF-kliniken för att göra ett vaginalt ultraljud omkring tre veckor efter att du tagit testet för att se att allt ser bra ut. Du avgör själv när du vill kontakta den mödravård du vill spendera din graviditet hos. Ta gärna med det papper du får av IVF-kliniken vid återbesöket till din mödravårdsmottagning vid inskrivningen.

Kan man öka chansen att ägget fäster vid IVF?

Det bästa du kan göra för att öka chansen att bli gravid är att leva sunt. Studier visar till exempel att både överviktiga och underviktiga kvinnor har svårare att bli gravida. Genom att äta en balanserad kost, motionera, undvika rökning och alkohol samt minska koffein så ökar chansen att ägget fäster.

Det kan upplevas som en känslomässig berg- och dalbana att genomgå fertilitetsutredningar och behandlingar. Hopp och förtvivlan är känslor som lätt kan avlösa varandra. Vissa vill ta en paus och hämta andan efter ett negativt graviditetstest, medan andra vill försöka direkt igen. Samtalskontakt kan du boka via exempelvis din vårdcentral om du vill hålla dig inom högkostnadsskyddet, annars kan du söka privat.