Det är vanligt att må illa och/eller kräkas som gravid och så många som uppemot 80 procent av alla gravida drabbas i någon form. Hyperemesis gravidarum är en svår form av illamående som drabbar ungefär 0,5-2% av alla gravida.

Symtomen debuterar ofta mellan graviditetsvecka fyra till sju, och är ofta som mest intensiva omkring graviditetsvecka nio. Illamåendet brukar avta för de allra flesta (omkring 90%) efter graviditetsvecka 16-20. För omkring 10% kvarstår illamåendet och kan även komma och gå under andra halvan av graviditeten.

Hyperemesis (hyperemesis gravidarum) är inget vanligt graviditetsillamående utan en svår form av illamående och kräkningar under graviditet som debuterar tidigt och drabbar 0.5-2% av alla gravida. Hyperemesis påverkar allmäntillståndet, leder till viktnedgång, uttorkning och rubbningar i saltbalansen och energiomsättningen.

Omkring 3.6% av alla med hyperemesis behöver läggas in på sjukhus för vård och är därmed den vanligaste orsaken för sjukhusinläggning i tidig graviditet. Det är vanligt att du som får hyperemesis kräks många gånger per dag, men symtomen är högst individuella.

Hyperemesis gravidarum – varför drabbas man?

Orsaken till att drabbas av hyperemesis är inte helt klarlagd och är sannolikt beroende av flera faktorer. Forskning visar att det är mer troligt att drabbas om du har en mamma, moster, syster eller mormor som haft hyperemesis. Det är vanligare att drabbas av hyperemesis om du väntar fler barn än ett, varför forskare tror på bland annat ett hormonellt samband. Forskning visar även att du kan ha ökad risk om du annars lider av åksjuka, migrän eller illamående under hormonella preventivmedel. Forskning visar alltså på en viss genetisk orsak till hyperemesis, men man vet ännu inte varför det inte genererar sjukdom hos alla. Om du en gång fått hyperemesis är det vanligt att du får det även i eventuellt nästkommande graviditet(er).

Om du är drabbad av svår hyperemesis kan det vara oerhört psykiskt påfrestande med exempelvis ångest och depression till följd. Det är därför viktigt att du tar hjälp och stöd av den vård som finns under din graviditet. Berätta för din barnmorska om du lider av onormalt mycket kräkningar. Du kan då få hjälp i form av läkemedel mot ditt illamående och dietisthjälp för att optimera ditt näringsintag men även råd om vad som kan vara lättast att få i sig om man är illamående. Du kan även få samtalsstöd om du behöver, antingen av din barnmorska eller psykolog/kurator. Kräks du så pass mycket att ditt allmäntillstånd påverkas är det till akutmottagningen du ska vända dig. Du kan då även få hjälp med att få i dig näring via dropp och ibland behöver du ligga inne på sjukhuset till dess att du blir bättre.

Vilken behandling ges vid hyperemesis gravidarum?

Hyperemesis är alltså ett onormalt illamående och kräkningar under graviditet som påverkar allmäntillståndet. Stå på dig och ta hjälp – det är viktigt att du får den vård och det stöd du behöver. Du kan få hjälp med:

• Medicinering mot illamående
• Dietistkonsultation
• Samtalsstöd
• Stöd av din barnmorska
• Akutsjukvård om ditt allmäntillstånd är påverkat

När blir sjukskrivning aktuellt vid gravid illamående?

Om du mår så pass dåligt att du upplever både psykisk och fysisk nedsatthet på grund av ditt illamående så kan du bli sjukskriven. Detta sker vanligen när illamåendet begränsar dig så pass mycket att du inte kan utföra dina arbetsuppgifter, exempelvis på grund av koncentrationssvårigheter, lågt blodtryck, nedstämdhet eller uttorkning. Om du tror att du behöver bli sjukskriven på grund av ditt gravid illamående så ska du prata med din arbetsgivare för att diskutera anpassning av arbetsuppgifter och arbetstid.

Här kan du läsa om GBS under graviditeten.

Det finns olika former av ätstörningar, såsom anorexia och bulimi, vilka vanligtvis debuterar under tonåren. Kanske har du inte blivit diagnostiserad med ätstörning eller fått träffa rätt person som har hjälpt dig att identifiera dina tankar – men känner själv att du har (eller har haft) osunda tankar kring kost, motion och hur det påverkar din kropp.

Det kan röra sig om värderande tankar kring din vikt, att du räknar på varje kalori du omsätter, att du får ångest i samband med måltider eller tröstäter för att lindra en negativ känsla som i slutändan bidrar till mer ångest. Osunda tankar kring din kropp och mat uppstår när du lägger in värderingar som bidrar till oro/ångest/illamående etc. som påverkar din vardag och ditt välmående. Det är viktigt att förstå att vården inte dömer, utan vill ge dig och ditt foster rätt förutsättningar för att må bra.

Det finns forskning som visar på att ätstörningar även kan debutera under graviditet. Många gravida som tidigare haft ätstörningsproblematik upplever att de kan förhålla sig bättre kring tankar om mat under graviditeten, men det finns en viss risk för återfall i och med kroppsliga förändringar. Det är många som får ett nytt positivt perspektiv på kroppen under en graviditet och förundras över vad kroppen klarar av.

Kanske flyttas tankarna och värderingarna kring din kropp från dig själv till att den faktiskt tillverkar en annan liten människa och behöver energi. Andra tycker att det är jobbigt att inte kunna påverka att kroppen växer och förändras. Om du kräks mycket under graviditeten kan det kanske få dig att minnas tillbaka till en tid med kräkningar, då du inte mådde så bra. Om du inte har en sund relation till din kropp kan det också kännas jobbigt att tänka sig att ett barn skulle vilja amma på dina bröst och kräva fysisk närhet.

Hos gravida med ätstörningsproblematik, eller tidigare sådan, har olika forskningsartiklar visat att det finns ökad risk för bland annat anemi (blodbrist), för tidig födsel, hyperemesis (extremt illamående), lägre födelsevikt, ökad risk för förlossningsdepression och anknytningsproblematik. Det är därför viktigt att du berättar för din barnmorska om du tidigare haft ätstörningsproblematik eller har ett osunt tankemönster kring mat och din kroppsuppfattning.

Du kan då under graviditeten bli erbjuden extra stöd och kontroller för att se till att både du och ditt foster mår så bra som möjligt. När du fött ditt barn kommer BVC att ta över och även där kan du få hjälp och stöd, för att kunna må så bra som möjligt och främja anknytningen till ditt barn. Våga be om hjälp för att du ska må så bra som möjligt under din graviditet och första tiden som mamma.

Berätta för din barnmorska och/eller BVC-sjuksköterska om du:
• Har eller har haft ätstörningsproblematik
• Har ångest och/eller osunda tankar kring mat och kroppslig förändring (inkl överdriven motion)

Du kan få hjälp med:
• Stödsamtal med din egen barnmorska/BVC-sjuksköterska
• Kontakt med psykolog för samtal/terapi/behandling
• Dietist
• Fysioterapeut
• Det finns även specialiserade mottagningar för ätstörningar som har samlad vårdpersonal kring ätstörningsproblematik, i både privat och offentlig regi. Du kan söka till mottagningarna själv genom att skicka en egenremiss eller via remiss från din barnmorska (eller annan vårdgivare).

Exempel på mottagningar är Stockholms center för ätstörningar, Capio ätstörningscenter och Mandokliniken.

Behöver du brådskande stöd finns det ideella föreningar som har stödjande samtalslinjer/chattar:
https://www.friskfri.se
https://mind.se

Fosterdiagnostik är olika tester och undersökningar som ger information om fostret. De allra flesta barn föds friska, men med ultraljud, KUB, NIPT, fostervattensprov och moderkaksprov kan du få veta om fostret har vissa avvikelser eller sjukdomar.

Fosterdiagnostik är ett samlingsnamn för olika undersökningar och tester som kan göras under en graviditet för att upptäcka olika fosteravvikelser. Fosterdiagnostik kan ge information om avvikelser i fostrets organ eller arvsanlag. Det går med dagens ultraljudsteknik att upptäcka många organavvikelser, men inte alla. Tillsammans med genetisk analys kan vi få reda på fostrets genetiska uppsättning.

Anledningarna till varför man väljer att göra fosterdiagnostik varierar. Vissa har ärftliga sjukdomar i släkten och vill se om fostret bär på denna sjukdom, medan andra är oroliga och vill förbereda sig genom att inhämta så mycket information som möjligt. Det viktiga är att ta ställning till hur du hanterar resultatet. Går det att acceptera en sannolikhetsberäkning, eller är du en person som behöver ett hundraprocentigt svar? Vad skulle du göra om en kromosom- och/eller organavvikelse skulle upptäckas?

All form av fosterdiagnostik är helt frivillig i Sverige och det är i slutändan den gravidas val hur hen tar ställning till resultatet.

Majoriteten av alla barn som föds är friska. Endast omkring 2% föds med någon form av organmissbildning eller kromosomavvikelse. Den vanligaste kromosomavvikelsen är trisomi 21. Mer känd som Downs syndrom. Du har alltid rätt till både muntlig och skriftlig information om fosterdiagnostik. Informationen innehåller allt ifrån de möjligheter som fosterdiagnostik kan erbjuda, till begränsningar och risker som den eventuellt upptäckta avvikelsen kan medföra. Alla regioner har egna riktlinjer kring vilken typ av fosterdiagnostik som erbjuds.

Fosterdiagnostik – vilka undersökningar kan man göra?

Många undrar vilka metoder som används vid fosterdiagnostik. Bortsett från rutinultraljudet som alla erbjuds i Sverige, så är det vanligt att man utför fosterdiagnostik via KUB, men det finns även andra alternativ.

• Rutinultraljud utförs i regel av en barnmorska och sker omkring graviditetsvecka 19-20 och visar tex hur länge en graviditet har pågått. Har du inte fått en datering enligt ultraljud vid ev KUB, sätts ditt beräknade förlossningsdatum nu. Rutinultraljudet visar även hur många foster det är i livmodern, organscreening utförs, kontroll av moderkakan sker, fostervattenmängd mäts och fosterrörelser registreras.
• KUB är ett kombinerat ultraljud och blodprov från den gravida. Här beräknas sannolikheten för Downs syndrom och två andra kromosomavvikelser. KUB kan göras mellan vecka 11+0-13+6. Provet innebär ingen ökad risk för missfall.
• NIPT innebär att ett blodprov tas på den gravida från vecka 10+0 (graviditetsvecka 11). Här går det att med hög tillförlitlighet att se eventuella avvikelser i fostrets kromosomer. Om du inte vet exakt vilken vecka du är i (dvs inte gjort IVF eller ett tidigt ultraljud), behövs även ett ultraljud för att fastställa graviditetslängd. Provet skickas sedan för analys och du kan få svar på fler kromosomer än de som ingår i KUB-testet. Provet innebär ingen ökad risk för missfall.
• Fostervattenprov erbjuds till exempel om något av de ovanstående metoderna visat på en ökad sannolikhet för genetisk fosteravvikelse eller om någon av föräldrarna bär på en ärftlig sjukdom. Tillsammans med moderkaksprov är dessa prov de mest tillförlitliga (nästintill 100%), och kallas för invasiv provtagning. En tunn nål förs in i livmodern och tar ett prov på fostervattnet som sedan skickas för analys. Provet tar ca två veckor att få svar på. Fostervattenprov görs tidigast i vecka 15+0. Ger en liten ökad risk för missfall*.
• Moderkaksprov är ett alternativ till fostervattenprov. Moderkaksprov kan göras från vecka 11+0, men kan behöva göras senare beroende på moderkakans placering. Processen liknar den för fostervattenprov, men provet tas på moderkakan. Provet tar ca två veckor att få svar på. Ger en liten ökad risk för missfall*.

*Den ökade risken för missfall vid invasiv provtagning beräknas vara mindre än 1/200.

Är du nyfiken på moderkakan? Läs mer här!

Har du fått mycket halsbränna sedan du blev gravid? Halsbränna upplevs ofta som en svidande, brännande smärta bakom bröstbenet och är ett vanligt graviditetsbevär. Men hur känns det egentligen, och vad kan du göra för att lindra besvären?

I magsäcken finns en skyddande miljö för den sura magsaft som bryter ner maten. Magmunnen, som sitter i toppen av magsäcken, hjälper att stänga till för att förhindra att maginnehåll tillsammans med magsaft tränger upp i matstrupen. I matstrupen finns inte den skyddande miljö som finns i magsäcken. Om magmunnen inte är tillräckligt effektiv, vilket kan inträffa vid graviditet, så finns det risk för att det sura innehållet tränger upp i matstrupen, vilket kan leda till reflux gravid. Detta upplevs ofta som smärtsamt och kan resultera i sura uppstötningar gravid.

Varför får jag lättare halsbränna under graviditet?

Under graviditet påverkas magmunnen av graviditetshormoner, vilket gör att du lättare får halsbränna när du är gravid. Halsbränna graviditet är därför ett vanligt problem. Mot senare delen av graviditeten blir det dessutom ett ökat tryck uppåt i kroppen av den växande livmodern, och på så sätt påverkar även fysiken den ökade risken för att magmunnen inte lyckas hålla helt tätt. Som tur är finns det flera tips mot halsbränna gravid!

Hur lindrar jag halsbränna när jag är gravid?

Om du är gravid och har halsbränna så kan du försöka äta mindre portioner, så att magsäcken hinner med. Andra tips för att lindra halsbränna gravid är att inte äta för sent på kvällen. Detta kan vara särskilt viktigt för att undvika det på natten. Det finns också viss mat som lättare kan ge en extrem halsbränna för dig som gravid

• Syrlig mat som innehåller vinäger eller ättika

• Kryddstark mat

• Juicer

• Kaffe (undvik kaffe om möjligt)

• Fet mat

En del upplever att de får mer besvär av halsbränna vid stress, även om det inte finns några vetenskapliga samband. Det finns receptfria läkemedel att köpa på apoteket som kan hjälpa, men rådfråga först din barnmorska på MVC om du upplever halsbränna, och vilket typ av läkemedel eller medicin som kan vara aktuellt för just dig.

Fostret i magen omges av två stycken fosterhinnor som ligger an vid varandra – ungefär som den tunna hinnan under skalet omkring ett hönsägg. Så länge fosterhinnorna är hela skyddar de fostret genom att förhindra att bakterier tar sig in i livmodern och fostervattnet från att rinna ut.

De två hinnorna kallas för korion (åderhinnan) och amnion (vattenhinnan). Korion är den hinna som ligger ytterst och amnion den som ligger närmast fostret och ligger an mot fostervattnet.

Fosterhinnorna hjälper till att skydda fostret och navelsträngen genom att hålla trycket från fostervattnet jämt fördelat inne i livmodern, vid exempelvis sammandragningar. Genom att fostret kan röra sig i fostervattnet bidrar det till utvecklingen av fostrets muskler, skelett och lungor.

I början av graviditeten är fostervattnet helt klart, men blir allt eftersom mer grumligt beroende på hårstrån, talg och hudpartiklar som fostret gjort sig av med. Under hela graviditeten bildas hela tiden nytt fostervatten. Fostret sväljer fostervatten som sedan tas upp i mag- och tarmkanalen. Avflödet sker sedan via navelsträngen och moderkakan ut i den gravidas blodcirkulation, men fostret kissar även ut rester i fostervattnet. Vid omkring 38-39 veckor når fostervattenvolymen sin högsta nivå på omkring 1000 ml, för att sedan helt normalt sjunka. Det går att mäta fostervattenvolymen via ultraljud.

Navelsträngen:

I navelsträngen finns två artärer och en ven som hjälper till att förse fostret med syrerikt blod och avlägsna koldioxid och restprodukter. Kärlen omges av en geléliknande struktur som är uppbyggd av bindväv. Navelsträngen omges av vattenhinnan och fäster i moderkakan. Navelsträngen fäster normalt centralt i moderkakan.

Det är relativt vanligt att få herpes som gravid, då oftast typ 1 som som är vanligast i munnen. Men många blivande mammor oroar sig för att få herpesutbrott och hur detta kan påverka bebisen. I denna artikel går vi igenom allt du behöver veta om Herpes.

Vad är herpes?

Herpes orsakas av ett virus och finns i två typer, herpes simplex typ 1 och typ 2. Typ 1 finns oftast på läpparna och typ 2 återfinns oftast på könsorganen, även om typ 1 även kan förekomma på könsorganen. Symptombilden vid herpesutbrott varierar. En del får lindriga symtom såsom pirrningar, klåda och ökade flytningar (genital herpes) medan andra får blåsor, sår, feber, svullna lymfkörtlar och/eller feber. Sjukdomsbilden är oftast värst första gången du får infektionen, men du kan sedan få återfall. Viruset ligger däremellan vilande i kroppen. Ofta förekommer återfallen när immunförsvaret är påverkat, vid exempelvis förkylning eller graviditet. Det är inte alltid du märker av när du får ett utbrott.

Hur vanligt är det med herpes som gravid?

Omkring 70% av alla gravida i Sverige har haft herpes typ 1 (vanligast i munnen). Det är ungefär 15-30% som har haft genital herpes (typ 2), men endast omkring en femtedel av dessa kvinnor vet om att de haft en herpesinfektion. Symtombilden skiljer sig inte om du är gravid, men det är vanligare att du får utbrott under graviditeten.

Hur smittar herpes?

Inkubationstiden, tiden från det att du smittas av viruset till det att du får symtom är mellan en till sju dagar. Herpes smittar genom att slemhinnor eller skadad hud kommer i kontakt med vätskan som finns i det sår eller den blåsa som är orsakad av herpes. Det är störst risk att du smittas om personen som smittar dig har infektionen för första gången. Vid en förstagångsinfektion kan du bli smittad även flera veckor efter det att blåsorna eller såren har läkt. Herpes förstörs av vatten, rengöringsmedel, desinfektionsmedel och torka.

Vad finns det för risker för barnet om man får herpes som gravid?

Det är mycket ovanligt att fostret blir smittat i livmodern, men risken är betydligt större att barnet blir smittat i samband med förlossningen eller under de första levnadsveckorna om du har utbrott då. Risken är högre vid en förstagångsinfektion och mycket lägre om det är en återkommande infektion. Vid en återkommande infektion har barnet hunnit få antikroppar från mamman och virusmängden är mycket lägre. Om barnet blir smittat varierar sjukdomsbilden även här. Det kan röra sig om mindre symtom såsom blåsor eller symtom från ögonen, till svårare sjukdomsbild såsom hjärninflammation.

Tips att tänka på för att förhindra smittspridning till barnet:

Under graviditeten är viktigt att du berättar för din barnmorska om du vet med dig att du har herpes. Det finns antivirala läkemedel som kan bli aktuella om du har återkommande skov under graviditeten. Om du har blåsor i underlivet när det närmar sig förlossningen kan det bli aktuellt med ett kejsarsnitt. Därför kan det ibland vara aktuellt med förebyggande behandling om du vet med dig att du har genital herpes och risken bedöms vara stor att du får ett utbrott nära förlossningen.

Om mamman får en primärinfektion efter förlossningen är det viktigt att ta antiviralt läkemedel för att dämpa utbrottet. Det gäller även att vara noggrann med handhygien, inte pussa på barnet och ha egna handdukar. Nära kontakt med andra gravida eller spädbarn ska undvikas. Om mamman får en återkommande infektion är smittrisken till barnet mycket liten, men så länge som hon har blåsor eller vätskande sår är det viktigt att förhålla sig på samma sätt som vid en primärinfektion. Samma förhållningsregler gäller för andra medlemmar i hushållet som får en herpesinfektion.

Går det att amma om man har ett herpesutbrott? Ja, det går bra att amma så länge det inte finns blåsor på brösten.

Är du gravid och vill läsa mer om klåda? Klicka här!

Kroppen behöver kunna ta upp allt mer socker från blodet när du är gravid. Blodsockervärdet kan bli för högt om insulinet inte räcker till. Då kan du få diagnosen graviditetsdiabetes. I den här artikeln går vi igenom vad det innebär.

Alla gravida klarar inte av att möta det ökade kravet på insulinproduktion som en graviditet medför, och utvecklar då en typ av diabetes. Insulin är ett hormon som bildas i bukspottskörteln och hjälper till att bryta ner blodsockerhalten i blodet (glukos). Under graviditeten (framförallt den senare delen) uppstår en minskad känslighet för insulin, vilket framför allt beror på hormoner som utsöndras från moderkakan. Det innebär att bukspottskörteln måste producera mer insulin för att kompensera. Om inte bukspottskörteln klarar av att producera tillräckligt utvecklar den gravida alltså denna typ av diabetes.

Vilka löper en större risk att få graviditetsdiabetes?

De som har en eller flera av följande

• Övervikt eller fetma
• Stigande ålder
• Ärftlighet för diabetes
• Tidigare graviditeter med GDM
• Om en tidigare har fött ett för stort barn

Vilka risker för graviditetsdiabetes med sig?

Om den gravida har förhöjd blodsockernivå i blodet leder det i sin tur även till förhöjda blodsockernivåer hos fostret (eftersom högt blodsocker hos den gravida passerar via moderkakan). Fostret börjar då producera mer insulin för att ta hand om den ökade blodsockernivån. Insulin är ett tillväxthormon för fostret och risken är att fostret ökar kraftigt i vikt och blir för stort. Detta kan i sin tur leda till komplikationer vid förlossningen.

Hur upptäcker man diabetes under graviditeten? Vilka symtom har graviditetsdiabetes?

Vissa regioner screenar alla gravida för graviditetsdiabetes genom en så kallad glukosbelastning. I andra regioner erbjuds glukosbelastning om du har riskfaktorer eller får ett slumpmässigt för högt blodsocker när barnmorskan provtur dig under graviditeten. I sällsynta fall konstateras diabetes direkt vid provtagning i fingret, om det skulle vara alldeles för högt. I de allra flesta fall ställs diagnosen GDM efter att den gravida fått göra en glukosbelastning. Under en glukosbelastning får den gravida först fasta från kvällen innan, för att sedan ta ett blodsockerprov innan intag av sockerlösningen, men även 60 min och 120 min efteråt. Resultatet diagnostiserar sedan en eventuell graviditetsdiabetes.

Vilken kost rekommenderas vid graviditetsdiabetes?

Graviditetsdiabetes behandlas via kost- och motion, tabletter och/eller insulin, beroende på resultatet av glukosbelastningen men även hur blodsockernivåerna ser ut längre fram i graviditeten. Om diagnosen GDM ställs kommer den gravida att frekvent behöva provta sitt blodsocker. Läkaren kan vägleda hur man ska tänka kring kosten och motion.

Risken för att få diabetes under graviditeten kan alltså minska avsevärt med bra kostvanor och att hålla sig fysiskt aktiv. Om man haft GDM löper man en större risk att utveckla diabetes typ-II senare i livet. Uppföljning sker normalt via vårdcentralen när graviditeten är slut.

Här kan du läsa om förebyggande träning under graviditet.

Verifierat av: Barnmorska Maria Midstam

Är du gravid och har svår klåda i händer och fötter så kan det röra sig om hepatos. Det är dock vanligt med klåda under graviditeten och det kan även röra sig om eksem, värmeutslag eller en allergisk reaktion. I den här artikeln kan du läsa om vad hepatos (intraheptisk kolestas) innebär.

Symptom på hepatos när du är gravid:

Symtom vid hepatos är svår klåda som ofta ter sig i händer och fotsulor, framförallt nattetid. Det är vanligast att du insjuknar i tredje trimestern och det är också vanligt förekommande att det återupprepar sig i nästkommande graviditet.

Hepatosen ger inga utslag men du kan få rivmärken efter att du har kliat dig. Klådan försvinner sedan så fort du fött ditt eller dina barn. Vid svår hepatos innebär det viss ökad risk för fostret. Om du söker vård för symtom för hepatos kommer prover att tas för att kunna ge dig rätt vård och behandling. Det kan vara svårt att behandla klådan, men det finns läkemedel som kan hjälpa. Fråga din barnmorska om råd eller på ditt närmsta apotek.

Vad beror hepatos på?

Under graviditeten påverkas levern, som bildar galla. Gallan transporteras till tunntarmen, men under graviditeten tar det längre tid för den att komma dit, vilket leder till för mycket galla i levern. Detta leder också till för mycket gallsyra i blodet och det är detta som orsakar klådan.

Vilka risker finns med hepatos?

Om du har fått hepatos är det större risk för graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning (preeklampsi). Om du har haft hepatos under graviditeten förekommer det en liten ökad risk för leversjukdom senare i livet. Beroende på hur svår hepatos du haft kan du komma att behöva kontrollera dina levervärden via förlossningskliniken, en tid efter att du fött ditt eller dina barn.

Här kan du läsa om svampinfektion under graviditet.