Fosterdiagnostik är olika tester och undersökningar som ger information om fostret. De allra flesta barn föds friska, men med ultraljud, KUB, NIPT, fostervattensprov och moderkaksprov kan du få veta om fostret har vissa avvikelser eller sjukdomar.

Fosterdiagnostik är ett samlingsnamn för olika undersökningar och tester som kan göras under en graviditet för att upptäcka olika fosteravvikelser. Fosterdiagnostik kan ge information om avvikelser i fostrets organ eller arvsanlag. Det går med dagens ultraljudsteknik att upptäcka många organavvikelser, men inte alla. Tillsammans med genetisk analys kan vi få reda på fostrets genetiska uppsättning.

Anledningarna till varför man väljer att göra fosterdiagnostik varierar. Vissa har ärftliga sjukdomar i släkten och vill se om fostret bär på denna sjukdom, medan andra är oroliga och vill förbereda sig genom att inhämta så mycket information som möjligt. Det viktiga är att ta ställning till hur du hanterar resultatet. Går det att acceptera en sannolikhetsberäkning, eller är du en person som behöver ett hundraprocentigt svar? Vad skulle du göra om en kromosom- och/eller organavvikelse skulle upptäckas?

All form av fosterdiagnostik är helt frivillig i Sverige och det är i slutändan den gravidas val hur hen tar ställning till resultatet.

Majoriteten av alla barn som föds är friska. Endast omkring 2% föds med någon form av organmissbildning eller kromosomavvikelse. Den vanligaste kromosomavvikelsen är trisomi 21. Mer känd som Downs syndrom. Du har alltid rätt till både muntlig och skriftlig information om fosterdiagnostik. Informationen innehåller allt ifrån de möjligheter som fosterdiagnostik kan erbjuda, till begränsningar och risker som den eventuellt upptäckta avvikelsen kan medföra. Alla regioner har egna riktlinjer kring vilken typ av fosterdiagnostik som erbjuds.

Fosterdiagnostik – vilka undersökningar kan man göra?

Många undrar vilka metoder som används vid fosterdiagnostik. Bortsett från rutinultraljudet som alla erbjuds i Sverige, så är det vanligt att man utför fosterdiagnostik via KUB, men det finns även andra alternativ.

• Rutinultraljud utförs i regel av en barnmorska och sker omkring graviditetsvecka 19-20 och visar tex hur länge en graviditet har pågått. Har du inte fått en datering enligt ultraljud vid ev KUB, sätts ditt beräknade förlossningsdatum nu. Rutinultraljudet visar även hur många foster det är i livmodern, organscreening utförs, kontroll av moderkakan sker, fostervattenmängd mäts och fosterrörelser registreras.
• KUB är ett kombinerat ultraljud och blodprov från den gravida. Här beräknas sannolikheten för Downs syndrom och två andra kromosomavvikelser. KUB kan göras mellan vecka 11+0-13+6. Provet innebär ingen ökad risk för missfall.
• NIPT innebär att ett blodprov tas på den gravida från vecka 10+0 (graviditetsvecka 11). Här går det att med hög tillförlitlighet att se eventuella avvikelser i fostrets kromosomer. Om du inte vet exakt vilken vecka du är i (dvs inte gjort IVF eller ett tidigt ultraljud), behövs även ett ultraljud för att fastställa graviditetslängd. Provet skickas sedan för analys och du kan få svar på fler kromosomer än de som ingår i KUB-testet. Provet innebär ingen ökad risk för missfall.
• Fostervattenprov erbjuds till exempel om något av de ovanstående metoderna visat på en ökad sannolikhet för genetisk fosteravvikelse eller om någon av föräldrarna bär på en ärftlig sjukdom. Tillsammans med moderkaksprov är dessa prov de mest tillförlitliga (nästintill 100%), och kallas för invasiv provtagning. En tunn nål förs in i livmodern och tar ett prov på fostervattnet som sedan skickas för analys. Provet tar ca två veckor att få svar på. Fostervattenprov görs tidigast i vecka 15+0. Ger en liten ökad risk för missfall*.
• Moderkaksprov är ett alternativ till fostervattenprov. Moderkaksprov kan göras från vecka 11+0, men kan behöva göras senare beroende på moderkakans placering. Processen liknar den för fostervattenprov, men provet tas på moderkakan. Provet tar ca två veckor att få svar på. Ger en liten ökad risk för missfall*.

*Den ökade risken för missfall vid invasiv provtagning beräknas vara mindre än 1/200.

Är du nyfiken på moderkakan? Läs mer här!

Har du fått mycket halsbränna sedan du blev gravid? Halsbränna upplevs ofta som en svidande, brännande smärta bakom bröstbenet och är ett vanligt graviditetsbevär. Men hur känns det egentligen, och vad kan du göra för att lindra besvären?

I magsäcken finns en skyddande miljö för den sura magsaft som bryter ner maten. Magmunnen, som sitter i toppen av magsäcken, hjälper att stänga till för att förhindra att maginnehåll tillsammans med magsaft tränger upp i matstrupen. I matstrupen finns inte den skyddande miljö som finns i magsäcken. Om magmunnen inte är tillräckligt effektiv, vilket kan inträffa vid graviditet, så finns det risk för att det sura innehållet tränger upp i matstrupen, vilket kan leda till reflux gravid. Detta upplevs ofta som smärtsamt och kan resultera i sura uppstötningar gravid.

Varför får jag lättare halsbränna under graviditet?

Under graviditet påverkas magmunnen av graviditetshormoner, vilket gör att du lättare får halsbränna när du är gravid. Halsbränna graviditet är därför ett vanligt problem. Mot senare delen av graviditeten blir det dessutom ett ökat tryck uppåt i kroppen av den växande livmodern, och på så sätt påverkar även fysiken den ökade risken för att magmunnen inte lyckas hålla helt tätt. Som tur är finns det flera tips mot halsbränna gravid!

Hur lindrar jag halsbränna när jag är gravid?

Om du är gravid och har halsbränna så kan du försöka äta mindre portioner, så att magsäcken hinner med. Andra tips för att lindra halsbränna gravid är att inte äta för sent på kvällen. Detta kan vara särskilt viktigt för att undvika det på natten. Det finns också viss mat som lättare kan ge en extrem halsbränna för dig som gravid

• Syrlig mat som innehåller vinäger eller ättika

• Kryddstark mat

• Juicer

• Kaffe (undvik kaffe om möjligt)

• Fet mat

En del upplever att de får mer besvär av halsbränna vid stress, även om det inte finns några vetenskapliga samband. Det finns receptfria läkemedel att köpa på apoteket som kan hjälpa, men rådfråga först din barnmorska på MVC om du upplever halsbränna, och vilket typ av läkemedel eller medicin som kan vara aktuellt för just dig.

Fostret i magen omges av två stycken fosterhinnor som ligger an vid varandra – ungefär som den tunna hinnan under skalet omkring ett hönsägg. Så länge fosterhinnorna är hela skyddar de fostret genom att förhindra att bakterier tar sig in i livmodern och fostervattnet från att rinna ut.

De två hinnorna kallas för korion (åderhinnan) och amnion (vattenhinnan). Korion är den hinna som ligger ytterst och amnion den som ligger närmast fostret och ligger an mot fostervattnet.

Fosterhinnorna hjälper till att skydda fostret och navelsträngen genom att hålla trycket från fostervattnet jämt fördelat inne i livmodern, vid exempelvis sammandragningar. Genom att fostret kan röra sig i fostervattnet bidrar det till utvecklingen av fostrets muskler, skelett och lungor.

I början av graviditeten är fostervattnet helt klart, men blir allt eftersom mer grumligt beroende på hårstrån, talg och hudpartiklar som fostret gjort sig av med. Under hela graviditeten bildas hela tiden nytt fostervatten. Fostret sväljer fostervatten som sedan tas upp i mag- och tarmkanalen. Avflödet sker sedan via navelsträngen och moderkakan ut i den gravidas blodcirkulation, men fostret kissar även ut rester i fostervattnet. Vid omkring 38-39 veckor når fostervattenvolymen sin högsta nivå på omkring 1000 ml, för att sedan helt normalt sjunka. Det går att mäta fostervattenvolymen via ultraljud.

Navelsträngen:

I navelsträngen finns två artärer och en ven som hjälper till att förse fostret med syrerikt blod och avlägsna koldioxid och restprodukter. Kärlen omges av en geléliknande struktur som är uppbyggd av bindväv. Navelsträngen omges av vattenhinnan och fäster i moderkakan. Navelsträngen fäster normalt centralt i moderkakan.

Det är relativt vanligt att få herpes som gravid, då oftast typ 1 som som är vanligast i munnen. Men många blivande mammor oroar sig för att få herpesutbrott och hur detta kan påverka bebisen. I denna artikel går vi igenom allt du behöver veta om Herpes.

Vad är herpes?

Herpes orsakas av ett virus och finns i två typer, herpes simplex typ 1 och typ 2. Typ 1 finns oftast på läpparna och typ 2 återfinns oftast på könsorganen, även om typ 1 även kan förekomma på könsorganen. Symptombilden vid herpesutbrott varierar. En del får lindriga symtom såsom pirrningar, klåda och ökade flytningar (genital herpes) medan andra får blåsor, sår, feber, svullna lymfkörtlar och/eller feber. Sjukdomsbilden är oftast värst första gången du får infektionen, men du kan sedan få återfall. Viruset ligger däremellan vilande i kroppen. Ofta förekommer återfallen när immunförsvaret är påverkat, vid exempelvis förkylning eller graviditet. Det är inte alltid du märker av när du får ett utbrott.

Hur vanligt är det med herpes som gravid?

Omkring 70% av alla gravida i Sverige har haft herpes typ 1 (vanligast i munnen). Det är ungefär 15-30% som har haft genital herpes (typ 2), men endast omkring en femtedel av dessa kvinnor vet om att de haft en herpesinfektion. Symtombilden skiljer sig inte om du är gravid, men det är vanligare att du får utbrott under graviditeten.

Hur smittar herpes?

Inkubationstiden, tiden från det att du smittas av viruset till det att du får symtom är mellan en till sju dagar. Herpes smittar genom att slemhinnor eller skadad hud kommer i kontakt med vätskan som finns i det sår eller den blåsa som är orsakad av herpes. Det är störst risk att du smittas om personen som smittar dig har infektionen för första gången. Vid en förstagångsinfektion kan du bli smittad även flera veckor efter det att blåsorna eller såren har läkt. Herpes förstörs av vatten, rengöringsmedel, desinfektionsmedel och torka.

Vad finns det för risker för barnet om man får herpes som gravid?

Det är mycket ovanligt att fostret blir smittat i livmodern, men risken är betydligt större att barnet blir smittat i samband med förlossningen eller under de första levnadsveckorna om du har utbrott då. Risken är högre vid en förstagångsinfektion och mycket lägre om det är en återkommande infektion. Vid en återkommande infektion har barnet hunnit få antikroppar från mamman och virusmängden är mycket lägre. Om barnet blir smittat varierar sjukdomsbilden även här. Det kan röra sig om mindre symtom såsom blåsor eller symtom från ögonen, till svårare sjukdomsbild såsom hjärninflammation.

Tips att tänka på för att förhindra smittspridning till barnet:

Under graviditeten är viktigt att du berättar för din barnmorska om du vet med dig att du har herpes. Det finns antivirala läkemedel som kan bli aktuella om du har återkommande skov under graviditeten. Om du har blåsor i underlivet när det närmar sig förlossningen kan det bli aktuellt med ett kejsarsnitt. Därför kan det ibland vara aktuellt med förebyggande behandling om du vet med dig att du har genital herpes och risken bedöms vara stor att du får ett utbrott nära förlossningen.

Om mamman får en primärinfektion efter förlossningen är det viktigt att ta antiviralt läkemedel för att dämpa utbrottet. Det gäller även att vara noggrann med handhygien, inte pussa på barnet och ha egna handdukar. Nära kontakt med andra gravida eller spädbarn ska undvikas. Om mamman får en återkommande infektion är smittrisken till barnet mycket liten, men så länge som hon har blåsor eller vätskande sår är det viktigt att förhålla sig på samma sätt som vid en primärinfektion. Samma förhållningsregler gäller för andra medlemmar i hushållet som får en herpesinfektion.

Går det att amma om man har ett herpesutbrott? Ja, det går bra att amma så länge det inte finns blåsor på brösten.

Är du gravid och vill läsa mer om klåda? Klicka här!

Kroppen behöver kunna ta upp allt mer socker från blodet när du är gravid. Blodsockervärdet kan bli för högt om insulinet inte räcker till. Då kan du få diagnosen graviditetsdiabetes. I den här artikeln går vi igenom vad det innebär.

Alla gravida klarar inte av att möta det ökade kravet på insulinproduktion som en graviditet medför, och utvecklar då en typ av diabetes. Insulin är ett hormon som bildas i bukspottskörteln och hjälper till att bryta ner blodsockerhalten i blodet (glukos). Under graviditeten (framförallt den senare delen) uppstår en minskad känslighet för insulin, vilket framför allt beror på hormoner som utsöndras från moderkakan. Det innebär att bukspottskörteln måste producera mer insulin för att kompensera. Om inte bukspottskörteln klarar av att producera tillräckligt utvecklar den gravida alltså denna typ av diabetes.

Vilka löper en större risk att få graviditetsdiabetes?

De som har en eller flera av följande

• Övervikt eller fetma
• Stigande ålder
• Ärftlighet för diabetes
• Tidigare graviditeter med GDM
• Om en tidigare har fött ett för stort barn

Vilka risker för graviditetsdiabetes med sig?

Om den gravida har förhöjd blodsockernivå i blodet leder det i sin tur även till förhöjda blodsockernivåer hos fostret (eftersom högt blodsocker hos den gravida passerar via moderkakan). Fostret börjar då producera mer insulin för att ta hand om den ökade blodsockernivån. Insulin är ett tillväxthormon för fostret och risken är att fostret ökar kraftigt i vikt och blir för stort. Detta kan i sin tur leda till komplikationer vid förlossningen.

Hur upptäcker man diabetes under graviditeten? Vilka symtom har graviditetsdiabetes?

Vissa regioner screenar alla gravida för graviditetsdiabetes genom en så kallad glukosbelastning. I andra regioner erbjuds glukosbelastning om du har riskfaktorer eller får ett slumpmässigt för högt blodsocker när barnmorskan provtur dig under graviditeten. I sällsynta fall konstateras diabetes direkt vid provtagning i fingret, om det skulle vara alldeles för högt. I de allra flesta fall ställs diagnosen GDM efter att den gravida fått göra en glukosbelastning. Under en glukosbelastning får den gravida först fasta från kvällen innan, för att sedan ta ett blodsockerprov innan intag av sockerlösningen, men även 60 min och 120 min efteråt. Resultatet diagnostiserar sedan en eventuell graviditetsdiabetes.

Vilken kost rekommenderas vid graviditetsdiabetes?

Graviditetsdiabetes behandlas via kost- och motion, tabletter och/eller insulin, beroende på resultatet av glukosbelastningen men även hur blodsockernivåerna ser ut längre fram i graviditeten. Om diagnosen GDM ställs kommer den gravida att frekvent behöva provta sitt blodsocker. Läkaren kan vägleda hur man ska tänka kring kosten och motion.

Risken för att få diabetes under graviditeten kan alltså minska avsevärt med bra kostvanor och att hålla sig fysiskt aktiv. Om man haft GDM löper man en större risk att utveckla diabetes typ-II senare i livet. Uppföljning sker normalt via vårdcentralen när graviditeten är slut.

Här kan du läsa om förebyggande träning under graviditet.

Verifierat av: Barnmorska Maria Midstam

Är du gravid och har svår klåda i händer och fötter så kan det röra sig om hepatos. Det är dock vanligt med klåda under graviditeten och det kan även röra sig om eksem, värmeutslag eller en allergisk reaktion. I den här artikeln kan du läsa om vad hepatos (intraheptisk kolestas) innebär.

Symptom på hepatos när du är gravid:

Symtom vid hepatos är svår klåda som ofta ter sig i händer och fotsulor, framförallt nattetid. Det är vanligast att du insjuknar i tredje trimestern och det är också vanligt förekommande att det återupprepar sig i nästkommande graviditet.

Hepatosen ger inga utslag men du kan få rivmärken efter att du har kliat dig. Klådan försvinner sedan så fort du fött ditt eller dina barn. Vid svår hepatos innebär det viss ökad risk för fostret. Om du söker vård för symtom för hepatos kommer prover att tas för att kunna ge dig rätt vård och behandling. Det kan vara svårt att behandla klådan, men det finns läkemedel som kan hjälpa. Fråga din barnmorska om råd eller på ditt närmsta apotek.

Vad beror hepatos på?

Under graviditeten påverkas levern, som bildar galla. Gallan transporteras till tunntarmen, men under graviditeten tar det längre tid för den att komma dit, vilket leder till för mycket galla i levern. Detta leder också till för mycket gallsyra i blodet och det är detta som orsakar klådan.

Vilka risker finns med hepatos?

Om du har fått hepatos är det större risk för graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning (preeklampsi). Om du har haft hepatos under graviditeten förekommer det en liten ökad risk för leversjukdom senare i livet. Beroende på hur svår hepatos du haft kan du komma att behöva kontrollera dina levervärden via förlossningskliniken, en tid efter att du fött ditt eller dina barn.

Här kan du läsa om svampinfektion under graviditet.

Om du vill avbryta en graviditet kan du göra abort, oavsett hur gammal du är. I Sverige har vi fri abort enligt lag till vecka 17+6, det innebär att du som är gravid kan göra abort av vilka skäl som helst. Behöver du avsluta en graviditet mellan vecka 18+0-21+6 kan du ansöka om tillstånd hos socialstyrelsen.

Om du vill avbryta en graviditet kan du göra abort, oavsett hur gammal du är. I Sverige har vi fri abort enligt lag till vecka 17+6, dvs du som är gravid kan till dess göra abort av vilka skäl som helst. Behöver du avsluta en graviditet mellan vecka 18+0-21+6 kan du ansöka om tillstånd hos socialstyrelsen. Anledningar för ansökan kan till exempel vara svår social situation, missbildningar på fostret, missbruk eller sjukdom hos dig som är gravid. Att göra en abort kan vara psykiskt påfrestande, framförallt om graviditeten är önskad. En abort påverkar inte din möjlighet att bli gravid i framtiden. Du har rätt till samtalsstöd om du önskar, inför eller efter aborten och du kan boka samtalet via den mottagning där du gör aborten. Det kan kännas skönt att prata kring graviditeten och abort tillsammans med eventuell partner.

Du kan göra en medicinsk eller kirurgisk abort. Medicinsk abort innebär att graviditeten avslutas med hjälp av tabletter och kirurgisk abort innebär en mindre operation. Abortlagen styr reglerna kring abort och du har alltså rätt att göra abort till vecka 18 oavsett anledning. Du har när som helst rätt att ändra dig, innan aborten. Om du är gravid och önskar göra abort är det till en abortmottagning eller gynekologisk mottagning du vänder dig.

Medicinsk abort:

Det är vanligast att graviditeten avslutas med hjälp av medicinsk abort och metoden går att använda oavsett vilken graviditetsvecka du befinner dig i, under den period då abort är tillåten. Du påbörjar aborten genom att ta ett läkemedel på abortmottagningen, sen går du hem. Efter några dagar får du (ibland) komma tillbaka till mottagningen där du får en annan medicin som gör att livmodern får sammandragningar. I vissa kan du göra det andra steget hemma, om du har någon hemma hos dig som stöd. Det är viktigt att du inte är ensam. Efter några timmar kommer vanligen en vaginal blödning med klumpar i där graviditeten stöts ut. Du kan komma att blöda olika länge efter en abort, men i regel blöder du omkring två veckor. Blödningen ska successivt minska. Du får ofta med dig ett graviditetstest hem som du ska ta omkring tre till fyra veckor efter aborten.

Om du gör en medicinsk abort efter första trimestern gör du alltid den på sjukhus. Ofta får du åka hem samma dag. Ibland kan det finnas rester kvar av graviditeten, till exempel delar av moderkakan. Om inte aborten är komplett kan läkaren behöva komma att komplettera med en kirurgisk skrapning.

Kirurgisk abort:

Du kan göra en kirurgisk abort under första trimestern, men inte mycket tidigt i graviditeten. Ingreppet går i regel fort och är alltså en kortare operation. Ibland kan du få ta ett läkemedel som först mjukar upp livmoderhalsen. Efter detta blir du sövd och graviditeten sugs försiktigt ut ur livmodern med hjälp av en tunn slang som är kopplad till en sug. När operationen är avslutad får du återhämta dig några timmar på kliniken innan du går hem. I regel blöder du mindre efter en kirurgisk abort jämfört med en medicinsk.

Efter aborten:

Det är svårt att förutse hur du kommer att må efter aborten, men det kan kännas lättare om aborten är ett gemensamt beslut och du har stöd i ditt beslut till abort. Oavsett är det du som är gravid som bestämmer över din kropp och om du vill göra abort eller inte. Vissa kan känna sig nedstämda medan andra kan känna sig lättade, eller en blandning av många olika känslor. Kanske känns det extra jobbigt om du har barn sedan tidigare och då har varit med om ett annat utfall av en graviditet som blir tydlig i form av kontrasten till det levande barn du redan har. Om du känner att du behöver samtalsstöd efter aborten kan du kontakta den mottagning som du gjort aborten vid, de har exempelvis kuratorer kopplade till mottagningen. Samtalsstödet är gratis. Du som är partner i en graviditet kan också må dåligt över en abort och kan också komma att behöva prata med någon.

Abortmottagningen kommer att berätta för dig var du vänder dig om du får komplikationer kring aborten, som exempelvis infektion eller riklig blödning samt hur du ska förhålla dig under tiden du fortfarande blöder. Du har rätt till preventivmedelsrådgivning efter aborten om du önskar.

Här kan du läsa mer om graviditet.