Verifierat och granskat av: Barnmorska Maria Midstam

Att skydda mellangården (perineum) under förlossningen är en viktig del i att minska risken för bristningar. Det görs genom så kallat perinealskydd, som utförs av barnmorskan eller förlossningsläkaren. Syftet är att framfödandet ska ske långsamt, så att vävnaderna får tid att tänjas i takt med barnets framfart.

Vad är perinealskydd?

Perinealskydd innebär att barnmorskan eller läkaren använder sina händer för att stötta vävnaderna kring mellangården under barnets framfödande. Det finns olika sätt att hålla ett perinealskydd, men ingen enskild handteknik har i forskning visat sig vara mer effektiv än andra för att minska risken för bristning.

Minska risken för sfinkterskador:

Forskning visar att risken för sfinkterskador (bristningar som involverar ändtarmens ringmuskel) minskar när:

• barnets huvud och axlar framföds under två värkar
• huvudet glider ut i slutet av en värk eller under en värkpaus
• axlarna sedan föds fram under nästa värk

Barnmorskan gör en individuell bedömning av hur snabbt barnet bör födas fram. Det enda skyddet som har starkt vetenskapligt stöd för att minska risken för bristningar är värme mot mellangården.

Kommunikation och förlossningsställning

Perinealskydd handlar inte bara om händerna — även kommunikation och förlossningsställning är viktiga delar.

De flesta förlossningsställningar gör det möjligt för barnmorskan att se och skydda mellangården, förutom vid huksittande. Om barnmorskan har svårt att se mellangården, ska hon förklara det och i samråd med den födande föreslå en mer gynnsam ställning.

Så fungerar perinealskyddet i praktiken

Barnmorskan inspekterar vävnadens färg, elasticitet, svullnad och eventuell blödning.
Om tecken på risk för bristning uppstår kan åtgärder sättas in, till exempel:

• att byta förlossningsställning
• att låta huvudet glida tillbaka under värkpaus för att vävnaderna ska hinna tänjas

Detta hjälper till att avlasta vävnaderna och optimera blodcirkulationen i mellangården. Den födandes önskemål tas alltid i beaktande. Barnmorskan informerar om syftet med perinealskyddet och den födande får vara delaktig i besluten. Observera att de flesta får någon form av bristning efter förlossningen, även när perinealskydd används.

FAQ – vanliga frågor

1. Varför används perinealskydd?
För att minska risken för bristningar när barnet föds fram.

2. Vilken teknik används?
Barnmorskan kan hålla perinealskyddet på flera sätt, men inget särskilt handgrepp har visat sig vara mest effektivt.

3. När minskar risken för sfinkterskador?
När barnets huvud och axlar föds fram under två värkar, så att vävnaderna får tid att anpassa sig.

4. Vad har bäst vetenskapligt stöd för att minska bristningar?
Värme mot mellangården.

5. Vilken roll spelar förlossningsställningen?
De flesta ställningar fungerar bra, men om barnmorskan inte ser mellangården tydligt kan hon föreslå en annan position.

Vill du läsa fler artiklar om förlossning? Klicka här!

De flesta som föder barn vaginalt får någon form av bristning i slidan eller mellangården. Bristningarna uppstår när vävnader tänjs ut under förlossningen och delas in i olika grader beroende på hur djupt vävnaden påverkas.

Olika grader av bristningar:

Under en förlossning bistår barnmorskan för att minimera risken för bristning. Bristningarna delas in i fyra grader:

• Grad 1: Ytliga bristningar i slidan och/eller blygdläpparna.
  Sys av barnmorska på förlossningsrummet.
• Grad 2: Bristning som engagerar muskler i mellangården.
  Sys av barnmorska på förlossningsrummet.
• Grad 3: Bristning som engagerar ändtarmsmuskeln, helt eller delvis.
  Sys av läkare, oftast på operation.
• Grad 4: Bristning som även omfattar väggen i ändtarmskanalen.
  Sys av läkare, vanligtvis på operation.

Hur vanligt är det?

Större bristningar (grad 3 och 4) är ovanliga och förekommer vid ungefär tre procent av alla förlossningar. Om det är första gången du föder barn är siffran något högre, omkring fem procent.

Mindre bristningar (grad 1 och 2) är betydligt vanligare och läker ofta snabbt, särskilt om du följer eftervårdsråden.

Faktorer som kan öka risken

Risken för en större bristning kan vara något högre om:

• du föder med sugklocka,
• du är omskuren, eller
• du föder ett stort barn (över 4,5 kg).

Läkning och återhämtning

Efter en vaginal förlossning tänjs bäckenbottenmusklerna upp till tre gånger sin längd. Musklerna och vävnaderna behöver tid för att återhämta sig.

• Mindre bristningar i hud och slemhinna läker ofta inom ett par veckor.
• Musklerna i bäckenbotten kan ta flera månader att läka helt.
• Full återhämtning kan ta upp till ett år.

För att stärka bäckenbotten är det viktigt att göra knipövningar regelbundet. Behöver du hjälp kan du kontakta en fysioterapeut eller din barnmorskemottagning.

När ska du söka hjälp?

Om du har oro, smärta, svullnad eller problem med läkning, ska du alltid söka hjälp. Kontakta i första hand:

• din barnmorskemottagning,
• en gynmottagning, eller
• den förlossningsklinik där du födde barn.

Tips för återhämtning

• Titta på ditt underliv före förlossningen för att ha en referensbild.
• Titta igen efter förlossningen och efter att du blivit sydd.
• Använd en spegel för att följa hur läkningen går hemma.

Det är vanligt att en bristning ser större ut än den är, men att följa läkningen själv kan ge trygghet och bättre förståelse.

FAQ – vanliga frågor

1. Hur vanligt är det att få en bristning vid förlossning?
Det är mycket vanligt. De flesta som föder vaginalt får någon form av bristning, oftast grad 1 eller 2.

2. Vem syr bristningarna?
Barnmorskan syr bristningar av grad 1 och 2. Bristningar av grad 3 och 4 sys av läkare, vanligtvis på operation.

3. Hur lång tid tar det innan bristningen läker?
Mindre bristningar läker ofta inom några veckor. Musklerna i bäckenbotten tar längre tid – ibland flera månader eller upp till ett år.

4. Vad påverkar risken att få en större bristning?
Risken ökar om du föder med sugklocka, är omskuren eller föder ett stort barn över 4,5 kilo.

5. Hur kan jag följa min läkning hemma?
Genom att titta på underlivet med spegel efter förlossningen och jämföra med hur det såg ut före, kan du följa läkningen över tid.

6. Vart vänder jag mig om jag har besvär efter förlossningen?
Kontakta din barnmorskemottagning, gynmottagning eller den förlossningsklinik där du födde barn.

Vill du läsa mer om förlossning? Klicka här!

En sugklocka används ibland när en förlossning behöver avslutas snabbt. Den hjälper till att ge draghjälp under krystvärkarna. Sugklockan ser ut som en liten kopp som med hjälp av tryck fästs mot barnets huvud. Under rätt förutsättningar är det det snabbaste alternativet för att avsluta en vaginal förlossning – snabbare än till exempel kejsarsnitt.

Hur och när används en sugklocka?

Om du och din bebis behöver hjälp att avsluta förlossningen kan personalen ta till en sugklocka. Du som föder och eventuell partner informeras alltid innan.

Många känner oro inför användning av sugklocka, men det är viktigt att komma ihåg att det fortfarande är du som föder ditt barn – sugklockan ger bara extra draghjälp. För många blir det också en lättnad, eftersom den används när kroppen behöver hjälp att orka det sista.

Sugklockan fästs på barnets huvud via slidan. Under en värk drar förlossningsläkaren samtidigt som du krystar. Metoden kan öka risken för bristningar, men barnmorskan eller läkaren skyddar mellangården så mycket som möjligt för att minska risken.

Så går det till steg för steg:

När sugklockan används sker flera moment i bestämd ordning:

1. Du ligger i sängen med benen i benstöd.
2. Du får bedövning, om du inte redan har (t.ex. ryggbedövning).
3. Om fostervattnet inte gått tar barnmorskan hål på fosterhinnorna.
4. Sugklockan fästs mot barnets huvud.
5. Förlossningsläkaren drar samtidigt som du krystar.
6. Ofta släpps sugklockan när barnet nästan är ute, så att du själv kan krysta ut barnet på sista värkarna.

Att låta vävnaden tänjas mer naturligt på slutet kan minska risken för större bristningar.

Efter förlossningen

Barnets huvud kan tillfälligt se omformat ut där sugklockan suttit, men det går snabbt tillbaka till normalt. Det är vanligt med blödningar under huden på huvudet (så kallat kefalhematom), men detta är inte en hjärnblödning. Om barnet visar tecken på smärta får hen smärtlindring med paracetamol via ändtarmen.

Förutsättningar för att sugklocka ska kunna användas

För att sugklockan ska kunna användas krävs att:

• du är helt öppen,
• barnets huvud har sjunkit tillräckligt långt ner i förlossningskanalen, och
• urinblåsan är tömd.

Om urinblåsan är full kan den vara ett hinder, därför är det vanligt att man tappas på urin med kateter innan sugklockan används.

Beslut och riskbedömning

Inom förlossningsvården görs kontinuerliga riskbedömningar.
Om läkaren föreslår sugklocka är det för att andra alternativ, som kejsarsnitt, bedöms innebära större risker för komplikationer.

När sugklocka används tillkommer ofta extra personal i rummet för att förlossningen ska ske så säkert som möjligt – för både dig och barnet. I vissa fall väntar barnläkare och barnsjuksköterska utanför om barnet behöver extra stöd efter födseln.

Om du upplevt förlossningen som dramatisk

Om du upplevt förlossningen som dramatisk eller har negativa minnen kan du boka ett återbesök med förlossningsläkare. Där går ni igenom förloppet tillsammans. Det kan vara bra att låta lite tid passera innan, eftersom frågor och känslor ofta kommer efteråt. Du har även möjlighet att prata med en läkare på BB innan hemgång om du vill bearbeta upplevelsen tidigt.

FAQ

1. Vad gör sugklockan under förlossningen?
Den fästs mot barnets huvud och hjälper till med dragkraft samtidigt som du krystar.

2. Varför används sugklocka i stället för kejsarsnitt?
För att det ofta är ett snabbare och säkrare sätt att avsluta förlossningen när både du och barnet mår bra nog för en vaginal födsel.

3. Hur går det till när sugklockan sätts?
Du får bedövning, barnmorskan tar hål på fosterhinnorna om vattnet inte gått, och läkaren fäster sugklockan på barnets huvud.

4. Vad händer efter förlossningen?
Barnets huvud kan vara tillfälligt format av sugklockan, men det går snabbt tillbaka. Ibland uppstår mindre blödningar under huden.

5. Måste jag ligga i sängen när sugklocka används?
Ja, du ligger i sängen med benen i benstöd under hela förloppet.

6. Vad gör jag om jag mår dåligt efter förlossningen?
Boka ett återbesök med förlossningsläkare eller prata med vårdpersonal på BB.

Vill du läsa fler artiklar om förlossning? Klicka här!

Vad är icke-farmakologisk smärtlindring?

Icke-farmakologisk smärtlindring innebär att man lindrar eller blockerar smärta utan läkemedel. Principen bygger på att stimulera känselreceptorer i huden, vilket kan konkurrera ut smärtimpulser från exempelvis livmodern under förlossningen.

Det är ett naturligt alternativ till medicinsk smärtlindring och erbjuds ofta som det första steget i förlossningsvården.

Hur fungerar metoden?

När känselreceptorerna i huden aktiveras, till exempel genom beröring, värme eller tryck, blockeras vissa smärtsignaler från att nå hjärnan.
Detta kan minska smärtupplevelsen eller förändra den till något mer hanterbart.

Genom andning och distraktion kan den födande också rikta fokus bort från smärtan och uppleva ökad kontroll över situationen.

Exempel på icke-farmakologiska metoder:

1. Värme

• Används via värmekudde, varm dusch eller bad.
• Ger avslappning och ökad blodgenomströmning.

2. Massage

• Stimulerar hudens känselreceptorer och konkurrerar ut smärtsignaler från livmodern.
• Kan utföras av partner eller personal.

3. Yoga

• Kombinerar andning och fysiska övningar.
• Kan användas som förberedelse under graviditeten.

4. Psykiskt och socialt stöd

• Trygghet, närvaro och uppmuntran minskar oro och kan därmed lindra smärta.

5. Avslappnings- och andningsövningar

• Hjälper kroppen att slappna av och behålla lugnet under värkarbetet.

6. TENS (transkutan nervstimulering)

• Små elektroniska plattor fästs på huden och stimulerar känselreceptorer.
• Blockerar eller lindrar smärtsignaler från livmodern.
• TENS kan hyras via vissa fysioterapeuter, vårdcentraler eller användas på förlossningskliniker.
• Det går även att köpa en egen TENS-apparat – rådgör gärna med någon erfaren.

7. Akupunktur

• En allt vanligare metod inom förlossningsvården.
• Används för smärtlindring, värkstimulering och avslappning.
• Många barnmorskor är utbildade i att ge akupunktur.

8. Sterila kvaddlar

• Barnmorskan injicerar sterilt vatten i huden.
• Stimulerar känselreceptorer på samma konkurrerande sätt som övriga metoder.

Snabb fakta

FAQ – Vanliga frågor om icke-farmakologisk smärtlindring

1. Vad betyder ”icke-farmakologisk”?
Det betyder att smärtlindringen sker utan läkemedel, genom kroppens egna mekanismer.

2. Är metoderna säkra för barnet?
Ja, eftersom de inte involverar mediciner påverkar de inte barnet direkt.

3. När används dessa metoder?
Ofta i början av förlossningen eller i kombination med annan smärtlindring.

4. Kan jag prova flera metoder samtidigt?
Ja, det går bra att kombinera till exempel värme, andning och massage.

5. Behöver jag förbereda mig innan?
Vissa metoder, som yoga och andningsövningar, kan tränas på under graviditeten.

Vill du läsa mer om farmakologisk smärtlindring? Klicka här!